En vind som skapar trettio graders kyla Gör stadens gator tomma Även husen verkar obebodda En bild som får mig frysa in i märgen Och vad som helst kan gömma sig därute Då ser jag röda gardets vakter När de samlas för att tända facklor En eld som skrämmer vargar

Men kvinnorna på kyrkans slitna trappa Som alltid satt sin tilltro till en bön De håller sina radband Och deras händer rör sig liksom vingar I minnet ser de dansaren Nijinski Han var den störste och en hjälte Som de aldrig kunnat glömma Och han är deras kärlek

I vintrar som setts av generationer Har kvinnor med sitt handarbete Suttit framför fönstren Och drömmarna på Prospettiva Nevski Är kanske att få se Igor Strawinski Och projicerad på den nakna väggen Visar man en film av Eisenstein om revolutionen

Och vi studerade bak stängda dörrar I sken av stearinljus eller osande små lampor Och väntade med glädje att få tala Om kunskapen vi alla borde inse Och av min lärare förstod jag Det är svårt att hitta Soluppgången någonstans i mörkret